Nu börjar det äntligen hända något. Jag har inte haft möjligheten att se den omtalade debatten på svt1 med Blondinbella(aka Isabella Löwengrip), Ebba von Sydow, Maria Wetterstrand m.fl. förrän idag. Oj oj oj, säger jag bara! Jag förstår verkligen att den har upprört många. Som nog många vet så är Blondinbellas blogg Sveriges mest lästa blogg. Hon skriver om sitt liv, shopping och annat. Ebba von Sydow är stilexpert och chefredaktör på tidningen Veckorevyn och Maria Wetterstrand är en av Miljöpartiets partiledare och riksdagsledamot.

Jag blir alltid lika fascinerad av alla dessa diskutioner kring modeindustrins ytlighet och överkonsumtion. För det mesta är alla indelade i tre grupper: de som försvarar shoppingen, de som är emot shoppingen och de som inte bryr sig alls. Rätta mig om jag har fel. Nu var det så att Isabella och Ebba stod på ena sidan och Maria på den andra. De frågor som de bl. a. diskuterade var de frågor som vi diskuterat länge: unga tjejer och hur de påverkas av denna överkonsumtions- och smalidealsindustri, förhållandena för de som tillverkar produkterna, s.k. "tomma själar" hos de som shoppar och ett omättligt ha-begär.

Jag vill inte ställa mig på någon politisk sida och jag respekterar helt och hållet andras åsikter, men denna diskussion om att vi tjejer påverkas så kolossalt av denna omfattande modeindustri är faktiskt sann. Det finns många(främst unga kvinnor) som har ångest för att de inte är tillräckligt söta och smala. Jag har diskuterat detta ämne, som många andra, flera gånger, men inte kommit fram till någon egentligt bra lösning. Hur ska man få miljontals tjejer över hela världen att må bra? Jag har själv haft det där ångesttäcket över mig. Rädslan över att inte vara perfekt. Att inte räcka till. Att inte duga och att inte passa in i det modesamhälle vi har idag. När det gäller denna fråga kan jag diskutera hur mycket som helst. Men samtidigt: har detta med kärleken till kläder, accesoarer m.m. att göra? Det beror på hur man ser på det. På catwalken och i Hollywood är den större majoriteten "size zero" eller kämpar för att nå den. Det är också de som får mest uppmärksamhet i media. Äh, skit i att tusentals barn dog i Afrika. Paris Hilton har ju skaffat en ny hund! Det är väl inget större fel på Paris Hilton, men ni förstår kanske vad jag menar. Medierna uppmärksammar den växande mode- och kändishysterins intressen allt mer. News flash, jag vet. Så många snackar om att amerikanarna är så obildade. Det handlar om att de läser mycket färre ämnen än vad vi gör och att inte alla har möjlighet eller råd att gå på college, t.ex. Men de kanske också vänt mycket av sin uppmärksamhet åt ett annat håll: kändisarna. Hollywood är deras stolthet. Tänk på hur många miljoner de tjänar för sina filmer eller sina skivor, etc. De är stora förebilder för många människor runt om i världen. Vill de bli "size zero" vill vi också det. Har de snygga kläder och väskor vill vi också det. Jag säger inte att de är något dåligt, men det är någon faktor som gör att även stjärnor som dem tvivlar på att de är tillräckligt söta: t.ex. plastikoperationerna eller att de är tillräckligt smala: t.ex anorexia och bulimia. Du ger inte de, så duger inte vi.

Men nu, för att inte komma off track från ämnet efter denna(långa) åsikt om modevärldens påverkan på oss så åter till debatten på svt 1 den 13 mars. Isabella drar in mycket pengar genom sin blogg och har därmed större möjlighet att shoppa det hon vill ha än flera av oss andra. Är detta något dåligt att hon skriver om det på sin blogg? Att hon kanske sätter pressen på oss att vi måste köpa alla dessa sakerna nu? Personligen så tycker jag att det kvittar. Bloggarna är till för att vi ska kunna skriva om våra intressen och man har faktiskt en möjlighet att välja om man vill läsa dem eller inte. Vi måste ju inte läsa Isabellas blogg. Sedan har vi i och för sig det ständiga grupptrycket. Vem har inte fallit för det? Har man inte de senaste märkeskläderna anses man kanske som "ute". Maria Wetterstrand pratar om att "Blondinbella" har indirekt reklam på sin blogg för olika produkter; företag skickar sina varor till henne och hon skiver bra saker om dem på bloggen och hur ska man nu som konsument veta det? Ebba diskuterar bl.a. om frågan att det nu tydligen är dåligt med överkonsumtion hos just kvinnor, men att de t.ex. män som har fem bilar, dem klagar man inte på. Så sant, så sant. Man samtidigt, kvinnan har inte haft någon framträdande, nerskriven roll i historien, men nu när vi skaffat en, då klagas det. Men det är klart, det klagas på män också. Modeindustrin är också i och för sig större nu än vad den varit förr. Isabella pratar bl.a. om att hon inte bara skriver om mode på sin blogg, utan även om andra saker och att hon ger andra tjejer självförtroende. Det är sant. Men hon är ju som alla oss andra. Ska vi sluta blogga bara för att vi kanske blir "dåliga" förebilder för att vi bloggar om det vi tycker om?

Denna debatt satte igång flera av de där misstankarna och åsikterna jag haft ett tag nu. Det är viktigt att se på sådana debatter, tycker jag, för man kanske har en uppfattning om saker och ting, men om någon vrider uppochner på den så kanske man får en annan uppfattning och nya erfarenheter. Modeindustrin är ett viktigt ämne att ta upp eftersom den påverkar många av oss dagligen. Det bästa man kan göra, i smalhetsidealfallet och inte-tillräckligt-mycket-märkeskläder-fallet för att motverka det, anser jag, är att ge varandra komplimanger. Får man höra att man är snygg ofta eller att någon säger "vilka snygga kläder du har idag" så blir man mycket gladare, trots att man kanske inte märker det då. Jag försöker att ge komplimanger så ofta jag kan utan att det blir för mycket. Jag hoppas att alla ni där ute kan stå för de ni är och att inte ni låter er tryckas ner av någon.

Because you're worth it!


Mvh Elsa