The Beatles

Jag får rysningar varje gång jag hör dem. Ett av 1900-talets största band, men nu finns de inte längre. John Lennon och George Harrison har dött, Paul McCartney kör en singelkarriär och Ringo Starr har sitt All Starr Band. Bara tanken på det kan få mig att bli riktigt ledsen. Tanken på att inte kunna träffa dem alla tillsammans. Att de bara är ett vagt minne av det som varit. Den värld som fanns. Tänk om man varit född på mitten av1900-talet. Då hade man möjlighet att få se dem. Men detta begär, denna längtan att få se dem, hur ska man beskriva den, när man vet, att det är försent? Tacksamt nog finns det ju inspelade sånger och filmer med The Beatles. Då kan man fantisera att man faktiskt träffat dem. I en annan tid, i en annan värld.

yo!
men du. menyn är fortfarande dum. baaajs. och! beatles var väl ändå stora på 60-talet? :)

Ja tänk att ha sett dem ihop! Jag har däremot sett McCartney live och han går inte av för hackor han heller.

Elin - Ann föddes ju på mitten av 1900- talet (tror jag) och hon kunde se dem. Men jag skrev mitten på 1900-talet för att skriva att det är ungefärligt. Typ 40-50 tal.

Sandra - Wow! Ja, han lär ju vara en bra soloartist. Och hans dotter Stella McCartney gör inte dumma kläder hon heller!

Men Elin, I don't know what to do about the menu :(

aha. jag tyckte att du skrev mitten på 1990talet och kände att det ändå var rätt fel...
sen så vet jag att de var stora på sextitalet.

Du hade rätt, jag hade fel :) Jag hade skrivit mitten av 90-talet (einstein! :P) Kommer du ihåg arbetet i femman med Ann? :)

Det hade varit kul att vara med under Beatles tid på 60-talet :)

Jaa *drömmer...*

elsa - KLART JAG GÖÖÖR! kommer DU ihåg att mitt häfte blev 14 sidor kanske? :D