Två vackra svenska skådespelerskor. Ett årtiondes skillnad i ålder. Tidlös skönhet och stil. Greta Garbo och Ingrid Bergman. Trots att ingen av dem lever fortfarande, så kan vi fortfarande se deras filmer och läsa om dem. Plötsligt så känns de så nära. Som om de bara stod runt hörnet.

Hon är så söt så man kan dö och hon får nästan alltid till det i klädväg på röda mattan. Talang har hon också och man kan tro att hon är mycket äldre än 23 år. Snälla Scarlett, skicka lite av det till mig också!

Jag får rysningar varje gång jag hör dem. Ett av 1900-talets största band, men nu finns de inte längre. John Lennon och George Harrison har dött, Paul McCartney kör en singelkarriär och Ringo Starr har sitt All Starr Band. Bara tanken på det kan få mig att bli riktigt ledsen. Tanken på att inte kunna träffa dem alla tillsammans. Att de bara är ett vagt minne av det som varit. Den värld som fanns. Tänk om man varit född på mitten av1900-talet. Då hade man möjlighet att få se dem. Men detta begär, denna längtan att få se dem, hur ska man beskriva den, när man vet, att det är försent? Tacksamt nog finns det ju inspelade sånger och filmer med The Beatles. Då kan man fantisera att man faktiskt träffat dem. I en annan tid, i en annan värld.