Stenen
faller till botten.

Hon ser den inte
från ytan.

Vattnet guppar
i brunnen.

De hala, mossbevuxna väggarna
bildar ett fängelse.

Det är farligt.
Hon vet.

Ändå kommer hon nära.
Alldeles för nära.

Kanten försvinner under hennes fötter.


Inget skrik.


Hon faller
och sjunker till botten.

Men ingen ser henne
från ytan.



Hon drar sitt sista andetag.
Och ler.





Ett fridfullt ansikte
möter den gäspande solens
sista strålar.

Recently,
I saw a star.

It was right outside
my bedroom window.                                        


I reached out
to touch it.

But it ran away.


Stars are tricky.



They come,
but they never stay.
                                   

Mina fötter plaskar i vattenpölarna.    
Måste hinna.
Snubblar nästan på de gula löven,
som tillsammans med vattnet
blir som hala bananskal.
Vintern är snart här,                               
måste uppleva hösten fort!
Ta igen 2 månader,
som upptagits av läxor, läxor, läxor.
Måste få tiden att bli september.
                                            

Jag försöker le
men tårarna gör det omöjligt.

Sorgen
slår emot
med enorm kraft.

Om och om igen.




Kyrkklockorna
ringer dovt i mina öron.

En tår
Rinner nerför kinden.

Ett hårt slag
möter ansiktet.

En mörk decembernatt
då inget blev som förr.

Dold
av snön

Ditt skratt dör ut.

Jag vill att det ska hålla på
för evigt.


Du reser dig upp
och säger att du måste gå.

Saknaden känns redan.
Det gör ont.


Med värkande hjärta
kramar jag dig.

Ser
hur du går iväg.


För en vän som du
är som en del av mig.

De röda rosorna på bakgården
lyser.
Myser i solens grönska.

Vinden leker
i trädkronornas löv.
Prasslet, deras sång.

Barnen springer
i cirklar i parken.
Unviker de uppstickande trädrötterna.

När jag går
längs den grönklädda stigen
känner jag att det är vår

Would you love me
if I gave you the world?

Send me little notes
in the classroom?

Would you kiss me
in front of everybody?

And let me know
that I am loved.

A little less of you.
That's all I'm asking for.

A little less of your face
in the school corridor.

A little less of your feet
walking across the floor.

That would make my day
forever more.

Jag känner mig lycklig ibland
då jag inte borde.
Jag borde tänka på dem
som aldrig är det.

Men jag kan inte hindra
de flammande känslorna
som sprider sig
genom kroppen.

Våren har kommit
och den lämnar efter sig ett spår.



Jag plockar en blomma
och ler för mig själv.

Jag försöker glömma
vem du var.
Vem du är.
Vem du kommer att bli.

Jag försöker glömma
vår tid tillsammans.
De underbara dagarna
Fyllda av hopp.

Men, detta är bara längtan
till något onåbart.
Något som inte var ämnat
för mig.


Något som är ditt.
Bara ditt.

Timmarna går.

Lungorna
fylls mindre
och mindre.

Ingen ser.

Hostar till.
Ett rop
på hjälp.

Känner nästan
att det är slut.

Ett sista andetag.

En sista viskning.

Men ingen hör.




"Hjälp"

Inledning: Jag resonerade lite kring kristendomens syn på himlen. Om att man inte ska synda för då kommer man inte till himlen, samtidigt som alla ändå kommer dit. Ja, så detta är bara lite filosofiska tankar, egentligen.

_________________________________________________________________________________________
Har du någonsin hört
om det som kallas himlen?

En felfri plats.
Inget för dem som syndat.

Men alla gör fel.
Minst en gång.

Gud kanske sitter där
alldeles ensam.

På den blänkande guldtronen
med ingen vid sin sida.

Kanske Jesus.

Ohållbara regler och lagar
för ett liv efter döden
vid guds sida.

Men ändå
så kommer alla dit.

Gud är god.
Men synden
är evig.

Blommorna väjer sig, för det vandrande paret.
Lugnt, ännu ej jäktat.
Lovande vår, är detta din kärlek, som kommer?
Eller är det ännu en
falsk vinterfasad?
Kommer också denna
att spricka?

Paret sätter sig, på en bänk i solens strålar.
Solen viskar till dem. Berättar.
Likaså blommorna, kring deras fötter.
De lyssnar, med förundran.
Till våren, och om alla dess löften.
Hand nuddar hand.
Försiktigt, som att inte förstöra stunden.
Som om våren
skulle dra sig tillbaka.

Sitter så en stund, hand i hand.
Men till slut, de snart skiljer sig åt.
Nu måste de iväg
åt varsitt håll.
En varsam kyss, mitt i vårens skönhet.
Två vårförälskade, delas.
Försöker hitta vägen tillbaka
till verkligheten.

Är det såhär
att alltid vara
i underläge?

Den överlägsne vännen
ler.

Min arm
böjd
på ryggen.

Vännen pressar.
Hårt.

Snart
går väl axeln
ur led.

Inga ord.
Bara smärta.
Vännen skrattar.

"Se, se så hon ligger!
Helt försvarslös!"

Förrådd.

Vännen
går sin väg.

Med det iskalla hjärtat
dunkande.

Ge dig själv möjligheten
att tänka om.
Att se med andra ögon
på det som varit.
Och låta framtiden formas
i din hand.

Låt mig

få se in

i dina ögon.



Och låta sorgen

blåsa bort.

Vad är
en känsla?


Kan man fånga
kärlek med en håv?

Kan man leka
med lyckan?

Kan man skaka hand
med sorgen?


Antagligen
inte.

Men ändå.

Allt kommer fram.
Dammkorn,
såväl som minnen.

Papper
från då.
Damm
från igår.

En pappa och mamma,
lycklig familj.
Misstänkt hårboll,
ludd från tröjan.

Slängs,
i någon ny papperssamlare.
Sugs upp
av dammsugaren.

Papper.
Damm.

Ett minne
från igår.

Hjälp mig upp
på benen igen.

Här nere
är det mörkt.

Har räknat på
mina fingrar.

Nitton dagar
sedan olyckan.

Borde kunna gå.
Kunna försöka.

Och aldrig
ge upp.


Jag vill kunna gå

precis som du.

Gnager,
biter sig fast.
släpper inte,
för allt i världen.

Ska det vara så?
Att tiden inte ska läka
alla de sår
som den skapat?

Växer,
som en tumör.
Inte en enda
sömnlös natt.

Tänker,
funderar.
men lösningen
är utom räckhåll.

Försöker stanna pulsen,
få den att försvinna.
men,
den kanske inte sitter där.

Sorgen kanske inte kommer
från hjärtat.

Tomt.




Söker orden,




de rätta.




Hittar




bara damm.

Cirkusen har kommit till stan.
Dit vallfärdar alla små barn.

Med pengar i hand
köper biljett.
Till sagornas land
med lejon och vätt.

Trötta föräldrar tar kaffe i kiosk
Tänker på allt om ska fixas till påsk.

Men barnen de leker på fältet,
Ty snart så öppnar de tältet.

Förväntningen stor,
hos syster och bror.
Nu flaggan i skyn,
Å, vilken syn!

Nu vandrar en prinsessa
ut på grönt fält.
Nu drömmarnas mässa
kan skådas i tält.

Kastrullen kokar över.


Men ingen hör.


För vem skulle höra


annat än bomben?

Om du bara
en endaste gång
kunde se på mig.

Vända huvudet
och fokusera ögonen.

På en obetydlig
liten flaska.
Precis intill stranden.

Då skulle du ta upp mig.
Och skratta av glädje.
Mitt brev är fullt av kärlek.

Men ack,
du ser mig inte.

Ty, jag är blott en liten flaska
vid strandens rand.


Du aldrig skulle få.

Snorklarna ger ifrån sig
gurglande ljud.

Havets fiskar
cirkulerar kring revet.

Fiskenäten
ett minne blott.

Nu,
oändlig grönska.

Min hand,
i din.

Här är jag lycklig.

Det vassa bladet
snuddade vid hennes hals.

Hon rös till.

Obehaget spred sig.

Ett enda jack,
var allt som behövdes.

En enda liten kraftansträngning,


död.


Ett enda jack
iväg från livet.


Där ingen ville ha henne.

Där hon var ensam.

Bortglömd.

Onödig



Hon lät den vila länge i handen.
Begrundade den.
Dess makt.


Tvekade.












Skar.









Regnet faller sakta
mot marken.

Rast.


Högstadiekorridoren fylls av elever.

Skriker.

Skyndar.


Hundratals skåp öppnas.

Böcker tas ut.


Som en lejonflock
på savannen.

Fast större.



Men nu kommer flockledarna,
lärarna.

Övervakar,
med bistra miner.




Eleverna,


Tyst.


Skyndande.



Till kommande lektioner.


Med väntan på rast.

Stoppar glassen i munnen.
Hela.


Spottas ut,
i barnvagnen.


Torkas upp,
av mamma,
med en servett.

Försöker andas,
men mina lungor hittar ingen luft.



Försöker krama din hand,
men du flyttar längre och längre ifrån.



Försöker se på rosorna,
men mina ögon vägrar att titta.



Försöker fokusera,
men tankarna försvinner,

Som moln.






Skingras









Orkar inte kämpa.



Ger upp.




För vad är det för mening,



om man ändå kommer dö?

The stars are falling
like your love to me
Ocean winds blow
around me with strength
It's painful
hanging on to the cliff
I could just fall
if i wanted
But love keeps me hanging on
until i loose my grip

Susning.

Genom den mörka skogen.
De vinterkala träden
böjer sig för nordanvindarna.

Vingslag

Nu kommer de,
Eldflugorna.
Försiktigt
värmer de
den iskalla luften.

Stilla.

Månen skymtar
mellan de täta regnmolnen.
Frosten på grenarna
gnistrar.

Vinternatten.
Mörk och kall.